Tycker att MAC gör det igen...

Mitt skohjärta är härmed krossat. Fullkomligt ÄLSKAR dessa

Har gått upp i vikt, och spräckt två av mina tre jeans... Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Köpte en Bettie Page kofta som tröst i vilket fall.. Och har blivit peppad av mina gulliga arbetskamrater idag också. Så gråta ska jag inte, blir bara glad när jag tänker på det, borde läsa folks bloggar. Gör det imorgon!

det enda som gör mig uppriktigt glad för tillfället. Känns skönt att komma hem och bryta ihop hos honom, haha, hur han slickar en oroligt över händer och armar och ligger i ens knä och hur han borrar in ansiktet i halsen på mig och nosar över mig som för att se att allt är okej. Jag vet att jag låter som en galen hundkvinna, och må så vara, för jag älskar honom. Och ingen kan ge mig det han gett mig, för i all ärlighet så har han gett mig den livglädje jag har nu, den gav han mig tillbaka. Förstår inte hur jag ska kunna leva utan honom. Det kommer antagligen aldrig gå. Vem ska se efter mig och vem ska jag se efter. Vem ska jag gråta ut hos och vem ska jag få släpa mig ut med var tredje timme. Vem ska göra mitt liv värdigt. Nä ingen förutom han.

Jag läste en gång att det du har ska du ge och det du behöver ska du få. Jag undrar när jag träffar den som ska ge mig tillbaka det som jag gav för jag behöver få tillbaka det. Jag är helt slut och det här jävla hjulet snurrar bara fortare.

Ibland får man helt enkelt förlika sig med förlusten. Eller om det är densamma som att sluta försöka vinna tillbaka någon, så är det vad jag gör. Jag ger upp dig, jag låter dig gå. Din värld är för olik min egen samtidigt som min värld är någonting du inte vill beblanda dig i. En sak har jag lärt mig om min egna värld, att hur många år man än har på nacken tillsammans så glider man isär och slutar prata, du börjar om och jag springer runt runt i mitt ekorrhjul och försöker desperat att hitta en utväg eller någon som ska ta tag i mina händer och dra mig ur det. Det är konstigt, jag är lätt men ingen tycks ändå orka eller bemästra mig. Jag springer snabbare än någonsin och är inte längre rädd för att bli lämnad, utan beredd på det. Ibland tror jag att jag skymtar en väg ut men jag inser att det är min egen hjärna som spelar mig ett spratt, en synvilla. Det spelar ingen roll var jag kommer att flytta eller vem jag kommer att hålla i mina armar och kyssa, för jag sitter fast ändå, min kropp är mitt egna fängelse och mitt huvud är min egna begränsning. Alltid fast i dig.

Haha, tänk att man kan känna någon så väl att man redan dagen innan kunnat lista ut vad denna ska säga.

alltså, hahah ååh jag vill ha långt hår... Fast ja här är en bättre bild fast inte en helbild, men jag är inte så bra på just sådana bilder. Är på något sätt ändå glad att jag kapade av det, för det första så har den här omgången hår genomgått ca 10-15 blekningar och hade gett upp rätt ordentligt, eller ja det var rätt ledset. Och med det menar jag att topparna (3-4 cm) är torkade och stenhårda när man duschat och låter håret torka, det tar ett dygn för håret att självtorka och en kvart med hårtorken igår gav inget resultat. Inte ens blekningen med extra paraoxid tog på det igår, haha så det här var väl lika bra... Nu gäller det alltså för mig att inte peta på håret fram tills i sommar för om jag har tur kan jag sätta i extensions då och färga det baby lila som varit min plan nu ett tag. Haha wish me luck, skulle vilja se mig själv inte färga håret på 5 månader? Jag klarar inte ens av att inte färga på en månad. Kanske ett nyårslöfte som bara gäller ett halvår. Undrar just hur snabbt jag skulle bryta det och vilket straffet skulle bli.... Nää vill inte ens tänka den hemska tanken att inte få färga håret, FAST kanske om jag börjar färga andras hår hejvilt kan jag hålla mig ifrån mitt egna, men betvivlar dock det...

Nähä, tänkte bara bloggen att nu är jag korthårig igen. Tror aldrig att jag kommer lyckas spara ut till långt hår, någonsin.... Men det kanske inte är så tokigt det heller, idag var det dock Samuel som klippte mig med hjälp av ett rakblad, det du bloggen, men nu måste jag verkligen sova...

När jag ändå är i farten med mina nonsens upptåg kan jag ta och berätta för er, kära fyra trogna läsare.

1. Sätt aldrig på er en body som är för bred liksom i själva trosan (?) eller hur man ska uttrycka det. Det vill säga om ni inte önskar att en hel dag gå och gräva er i skrevet. En sak jag undrat hela dagen är hur man egentligen vet om ett par trosor är för stora eller för små? Den som sitter på svaret får väldigt gärna berätta det för mig. Annars är jag en xs/s brud med ett medium ass.

2. Gå inte i närheten av snygga grannar om du ska sjunga Melissa Horn högt samtidigt som du är ute med hunden om du inte vill få uppmärksamhet i fel benämning...

3. Om du någon gång känner för att lyssna på sådant som folk klassar som dålig musik, dvs. Avril Lavinge och Taylor Swift mitt ibland folk som klassar det som dålig musik, kan du fortfarande dra på högsta volym samtidigt som du lurar dig själv att du måste göra det för du ska lära dig sångtexten till ditt nästa uppträdande... Jag lovar, det funkar, då känns det helt plötsligt helt okej att snygga killar höjer på ögonbrynen åt vad du har i mp3n...

4. Be aldrig folk ringa, om dom inte tänker ringa tillbaka. Det är bara onödigt att förnedra dig så ofta och så mycket, de kan ringa dig om de vill någonting. Gör någonting kul istället, som typ ring Samuel eller Olivia, kanske Alice.

Nu orkar jag inte skirva mer för jag ska läsa en reafashionista blogg, seriösa business...

ps. igår köpte jag den här thanks to Olive:

skönt nu vet alla mina läsare hur jag luktar också....

Här kan ni få en bild på mitt smink, med tanke på hur kuul min blogg är... Inte.. Försöker återställa mitt blogg.se konto, men det går sådär. I övrigt älskar jag min Primer ifrån Limecrime. Nää borde skriva någonting vettigt och ha en snygg design, men jag oorkar inte, jag är hungrig också....

Det är konstigt hur lite jag helt plötsligt bryr mig om eller tar in omvärlden.